Här är han! Den jädra sötgröten! 😍
Tänk att jag har fått dom 3 sötaste ungarna i världen! Helt sjukt 😅
Nu har det gått 5 dagar sen han kom och idag är första dagen som jag äntligen känner att det går åt rätt håll med kroppen efter förlossningen.
Fy fan va jobbigt det har varit denna gången men vi tar det väll från början.
Torsdag 18/3 började som vilken annan dag som helst.
Skicka iväg Nickie till skolan kl 08, körde bort Rickie Lee till förskolan vid 09 och sen åkte jag in och handlade på maxi.
Christian va fortfarande uppe i Sundsvall och fixa det sista med lastbilen.
Han skulle komma hem på fredagen när han va klar med allt.
Jag fixa lite med mina dahlialökar och sådde lite frön här hemma innan barnen kom hem.
Jag började känna att jag hade lite ont i ryggen som mensvärk när klockan va runt 15-16 men tänkte att det berodde nog på att jag hade hållt på hela dagen.
Bestämde med Nickie att vi skulle käka pizza och mysa sista kvällen innan det va dax för pappa vecka.
När klockan hade blivit 17 va jag ganska säker på att värkarna hade börjat och vågade inte chansa längre utan ringde till Christian och sa att han får nog åka hem idag redan.
Han tvätta klart och började åka neråt.
Jag va och hämta pizza åt mig och Nickie när klockan va runt 18.30 och då hade jag värkar med 10 minuters mellanrum 😅
Stod där inne och vänta på pizzan och tänkte att det här är fan inte klokt 🤦♀️😅
Men vi fick i oss lite pizza och sen ringde jag till mamma och sa att hon får nog komma ut och hjälpa mig med barnen om jag skulle behöva åka in.
Nickie blev jätteorolig när hon såg hur ont jag började få.
Men försökte förklara för henne att allt va okej och att det är helt normalt att få ont.
Rickie Lee han däcka lite för tidigt och sov ända tills mamma kom vid 20 tiden.
När klockan va runt 21 tog jag med barnen upp och försökte sova lite. Till slut somna Rickie Lee om men jag hade alldeles för ont för att orka sova nått.
Gick till slut ner igen och la mig framför teven.
Nu börja jag bli lite orolig för att krikken inte skulle hinna hem 🙈
Även i fall man har gjort detta ett par ggr så undrar man man ju varje gång om det verkligen är dax nu eller inte.
Kl 00.30 kom äntligen Krikken hem och då hade jag verkligen ont. Men det va inte riktigt regelbundet än.
Han bytte kläder och packa i ordning lite kläder och sen åkte vi direkt in.
Jag hade ringt in till förlossningen och sagt att jag tror det är på gång och dom sa bara kom in direkt när dom fick upp min journal 😅
Klockan 01.15 ungefär va vi där inne och fick komma in på ett förlossningsrum direkt.
Sen kom dom in och undersökte mig och då va jag öppen ca 5 cm. Så skönt att det inte va "falskt alarm"
Det va "uppdukat" inne i rummet redan när vi kom in och dom sa när vi kom in att dom litar inte riktigt på oss omföderskor 😅
Det va väldigt stor skillnad överlag denna gången inne på förlossningen oxå. Samma barnmorskor under hela tiden, förra gången hann vi med typ 4 olika på 5 timmar...
Nu klädde dom av och på mig inför alla undersökningar osv, blev lixom väldigt bra omhändertagen.
Jag hade absolut ingen dålig upplevelse förra gången men det va mycket lugnare denna gången.
När dom väl hade undersökt mig så fick jag sätta på mig bältet som mäter hjärtljud och värkar.
Låg i sängen på rygg hela tiden och jag tror att jag fick börja med lustgasen efter typ 10 min.
När det hade gått en halvtimme typ så hade dom mätt klart och då va värkarna konstanta och regelbundna.
Jag har lite oklart med tiderna men när dom hade tagit bort den så skulle jag ringa om det börja trycka på och det gjorde det nån gång vid 02.15 tiden.
Då kom dom in och va kvar tills det va klart.
Dom undersökte mig igen och jag va helt öppen men han låg fortfarande väldigt långt upp. Så dom ville att jag skulle röra på mig så mycket som möjligt. Jag hade så jävla ont så bara att komma runt på sidan va ett projekt.
Låg på rygg, sidan, stod på knä, ner på toastolen, upp tillbaka i sängen men han ville lixom inte komma ut. Tillslut la dom mig i nått som kallades spinning baby. Jag fick ligga på sidan av sängen men ena benet över kanten lixom, hängande så magen trycktes mot sängen. Först på ena sidan och sen på andra.
Sen när jag kom tillbaka på rygg så va äntligen huvudet på väg ut men det tog ytterligare kanske 5-7 värkar innan det kom ut och den smärtan är fan obeskrivlig....
Jag va så slut och hade så jävla ont så jag orka inte krysta ordentligt tror jag.
För jag minns att jag tänkte precis innan han kom ut att nuuuu måste han ut innan jag svimmar.
Och då tog jag i lite extra.
Känslan när han äntligen kom ut går inte heller beskriva!
Såååå skönt!
Strax innan 04 va han ute så jag krysta nog i 1,5 timme ungefär.
Moderkakan kom ut i nästa värk så det gick ändå ganska lätt.
Fick sy ett par stygn på ett par skrubbsår på dom inre men det va inget jag kände av alls.
Undersköterskan som va med under förlossningen tvätta av mig och sa högt på bred värmländska: Tett dä syns inte ens att du har fått barn!!
Oooookey tänkte jag, så känner inte mitt anus.
För herregud va ont jag hade...
Så låt oss prata om det här som ingen vill prata om.
Jag har haft problem med hemorrojder sen länge tillbaka.
Har ju världens sämsta jobb för det oxå där jag har suttit en hel del i mitt liv.
Under graviditeten med Rickie Lee va det väldigt illa. Hade så ont så jag knappt kunde sitta vissa dagar.
Men där blev det inte så illa under förlossningen och jag sökte hjälp efteråt med det sluta bara med att jag fick en kur salva och stolpiller som hjälper för stunden men vet att det alltid kommer tillbaka.
Men jag orka inte gå vidare med det då.
Nu under denna graviditeten så har jag oxå haft problem men inte lika mycket men jävlar i min låda va illa det blev under förlossningen.
Så nu efteråt så har jag inte kunnat sitta knappt. Det har gjort så ont så jag har grinat.
Men iaf när han väl va ute så ville dom kolla blodsockret en extra gång eftersom han va så stor för sin vecka men allt såg bra ut och barnläkaren kom ner till vårat rum och gjorde undersökningen där när det hade gått ca 5 timmar.
Allt såg bra ut då oxå så det va bara att vänta på att dom skulle kolla syret efter 6 timmar sen fick vi åka hem!
Tog en dusch innan vi åkte och sen stanna vi på donken och köpte mat 😅
Vi hade ju tänkt att skaffa barnvakt under helgen och gå ut och äta en sista gång på tu man hand innan det va dax för bäbis men det blev ju indraget så då fick donken duga 😅
Väl hemma så hämta vi upp Nickie på skolan så hon fick träffa lillebror först.
Hon hade knappt sovit nått under natten och väntade med spänning på att vi skulle komma hem.
Tiden hemma efter förlossningen har varit allt annat än guld och gröna skogar. Jag har haft så jävla ont och mått vidrigt.
Jag har haft såna kraftiga eftervärkar och det har jag aldrig haft förut.
Som sagt röven är som ett babianarsle.
En huvudvärk utan dess like.
Och sen söndertuggade bröstvårtor på det.
Hormonerna har jag ändå inte haft jättestora besvär av men jag har gråtit av all annan smärta...
Idag är väll första dagen jag ändå känner mig okey. Har varit uppe hela dagen och känner att amingen går bättre.
Med både Nickie och Rickie Lee mådde jag såå mycket bättre och va på benen och pigg i stort sett direkt.
Hur jobbigt det än har varit denna gången så kom det över mig idag att det förmodligen är sista gången och det känns ändå lite sorgligt 😔
Det är underbart att få uppleva detta en gång till och vi är verkligen lyckligt lottade som har 3 friska fina barn ❤
Så som livet är just nu önskar jag att det är för alltid. ❤
