Jag hade ju lovat mej själv att jag inte skulle falla för den frestelsen igen men jag fixa det inte. Det har varit 2 riktigt bra veckor och jag har verkligen mått hur jävla bra som helst. Men det va en liten sak som gjorde mej besviken i dag och då svek min självkänsla mej och jag gjorde en dum grej igen.... Dumma dumma mej! Men nu blir det nya tag. Igen. Prata med mitt lilla huvud som jag brukar göra och tala om för min hjärnspöken att dom kan dra åt skogen! Funderar om jag ska låsa upp bloggen igen eller om jag ska ha den låst. Det kanske är lugnast om man har den låst ändå.
Hade skit mycket att skriva om men tappa lusten igen. Gud va kul det är med alla positiva människor!!!!!!!
Har varit en väldigt bra vecka, trots att det borde va en PMS vecka så har mit humör varit strålande! Nått säger mej att det har delvis med mina matvanor att göra! För typ 2 veckor sen börja jag äta normalt igen. Har fuskat alldeles för länge och jag tror det har mycket med saken att göra. I bland kunde det gå dagar utan att jag åt nått men nu försöker jag äta så ofta jag kan. Bättre att äta lite onyttigt än att inte äta alls, tycker jag iaf.
I morgon ska jag på kurs, ska tydligen lära mej köra lastbil :P Yrkeskompetens utbildning :D Ska bli gött att göra nått annat! Sen slipper jag jobba 2 nätter nästa vecka för jag ska på kurs på måndag oxå. Skönt!
Usch nu är det om Arboga morden på tv och det är ju så det klumpar sej i halsen. Hur kan man mörda 2 små barn? Jag vet inte om jag skulle kunna vara så stark som Emma Jangestig och inte göra nått dumt. Min största skräck i livet är att förlora Kenta och i bland när vi ligger och pratar om sånt så sprutar tårarna. Jag har alltid varit rädd att förlora dom nära mej och tänker ofta på sånt. Trpr det börja efter att Anne-Lie dog när jag va 15. Hon va min bästa vän. Ett tag drömde jag väldigt ofta att pappa dog. Han har varit den jag oroat mej mest för. Antagligen för att vi haft en sån nära relation och jag har alltid varit pappas flicka. Saknar det såå mycket.....
Efter att ha tappat lusten för typ allt så ska jag försöka få ner några rader. Det blev några riktigt jobbiga veckor där ett tag men nu känns allt så himla mycket bättre. Det är ju så jobbigt att jag inte kan sätta fingret på varför jag är lessen jämt för. Har väll mer eller mindre grina varje dag för nått. Men för 2 veckor sen så blev det bara för mycket så nu jävlar ska jag få upp denna jävla själv känslan så alla hjärnspöken och allt annat skit försvinner!! Har bokat in en tid hos min gamla kurator så vi får se om jag ska fortsätta gå där eller om hon har några andra tips. Sen har jag börjar skriva riktig dagbok igen, för skriver jag tusen ggr att jag ska må bra osv så kanske jag gör det till slut :P Sen måste jag göra massa småförändring med mej själv, sluta ora mej, släppa lite kontroll och låta mej själv bara vara i bland. Hjärnspökena blir ju inte färre när vissa person inte bara kan släppa taget och gå vidare och sluta älta! Jag vet att han aldrig skulle såra mej men blir så irriterad. Vad hände med respekten lixom. Just sånt här jag vill slippa eftersom jag vet hur det sätter igång mina tankar men nu har det hänt och jag ska inte låta det förstöra nått utan hantera det på rätt sätt om jag så ska slå in det i skalle på mej så ska det gå!
Har varit hela underbart att ha haft Kenta hemma hela veckan. Så vill jag ha det jämt!! Men nu är han frisk och har åka för att driva in pengar till hushållet. Kan ju iofs va bra att få vila kroppen lite efter en hel vecka med han hemma :P Töligt het den grabben!!
Vill att det ska bli mars nu så man kan få deklarationen!! Hoppas verkligen jag får tillbaka typ som förra året och Kenta oxå. Då skulle vi verkligen va på väg nånstans med huset! Tittar på hemnet och drömmer och vill att det ska börja nu!
Tror jag ska krypa ner i soffan och sova nu. Vi la oss där i natt när vi kom hem och skulle bara titta på ett avsnitt av solsidan innan vi la oss men vi slockna båda 2 där. Annars brukar alltid Kenta vakna och bära mej till sängen så vi iaf sover där största delen av natten men nu vakna vi typ på varandra i morse. Men det är ju så vi trivs, så nära som möjligt.
