Allt...
Jag blir aldrig vän med dessa ensamma söndagskvällar.
Det gör så ont i hela kroppen att hon inte är hemma.
Har haft en sån bra helg tillsammans med Jenny och jag har verkligen njutit och tagit tillvara på lugnet.
Känt mig super avslappnad och inte alls lika trött och slut som vanligt.
Jag har överlag känt mig glad den senaste månaden och känt att livet varit ganska lätt trots allt.
Har sett ljust på framtiden och hoppats på att allt löser sig på ett eller annat vis.
Har fått lägga energin på andras problem och glömt mins egna för en sekund som har varit väldigt skönt.
Men samtidigt blivit påmind väldigt mycket om att det har gått ett år sen luftslottet sprängdes.
Å jag undrar när det ska börja kännas okej....
Första året är värst säger dom.
Sen går det lättare men jag vette fan.
Tycker det går tyngre och tyngre för varje månad.
Saknaden efter Nickie blir värre och värre.
Nej nu är det lika bra att försöka sova lite innan huvudet sprängs.....
