När luften bara går ur en....
Dagen blev jättebra och kalaset för Nickie blev jättefint!
Att fira med dom närmaste, familjen va det jag kände att jag orka med.
Det har på riktigt varit för mycket ett tag och efter jag gick igenom min räkningshög i går så känner jag bara för att ge upp.
Jag tycker jag sliter som ett djur för att få det att gå runt.
Men vissa månader så är jag så trött på att va ensam om allt.
Trött på att va stark och klara mig själv.
I bland när jag tittar på Nickie så gör det så ont i hjärtat att tårarna rinner.
Jag vill ju bara att hon ska ha det så bra hon bara kan.
Jag har fortfarande så dåligt samvete att hon kanske aldrig kommer växa upp med mamma och pappa tillsammans.
Det va längesen jag mådde såhär en söndag när hon är hemma.
Det va längesen överhuvudtaget jag dippa så här djupt.
Känns bara som det är för mycket just nu.
Av allt.....
