Låg-torsdag!
Som vanligt när det är sista dagen med Nickie så blir jag låg.
När jag blir låg så börjar mina hjärnspöken komma.
När dom kommer så blir kvällen oftast lång.
Om jag hade fått ha henne nära jämt hade jag kunnat offra vad som helst!
Det är tur att hon inte märker vad som känns inom mig.
Det känns så otroligt långt tills nästa fredag.
Jag blir så fruktansvärt osocial när jag mår såhär så helgerna blir mest bara jobbigt.
Då är det ju tur dom brukar gå snabbt!
Jag kan bli så trött att vissa människor påverkar mig så mycket, men är det nått jag blir riktigt illamående av är när man gör vad som helst för lite uppmärksamhet.
När man är så osäker på sig själv egentligen så bara man får lite uppmärksamhet så sänker man sig själv. Byter åsikter och värderingar hux flux.
Det man tyckte ena dagen betyder inte ett skit nästa för att man är så bekräftelsekåt så man vet inte ens vad stolthet betyder!
Jag är glad att jag har lyckas sållat ut den del av dessa vilsna själar ur mitt liv.
