Så va det med det...
Jag tror bara jag har träffat 2 killar i mitt liv som jag verkligen har fastnat för.
Den första är självklart Kenta!
Det vi hade tror jag helt ärligt inte jag kommer uppleva igen.
Inte på samma vis iaf.
Men på nått jävla vis så slarva vi bort varandra när vi äntligen hade fått allt vi drömt om.
Så i januari så tog jag det värsta beslutet i mitt liv.
Han flytta och ingenting blev som förut.
Sen hittar jag Dennis och faller direkt!
Jag trodde verkligen trots ålder och avstånd att på nått vis så kommer det funka eftersom allt klicka så bra.
Men nu bara 8 månader senare så måste vi låta varandra gå vidare efter ytterligare ett misslyckat försök.
Å det känns så fel...
Så fel!!
Men jag kan nog inte vara den han behöver.
Vad det nu är som han behöver.
Jag trodde jag betydde mer, nån som va värd att offra och lägga ner lite extra för men jag är inte det...
Jag är inte den han vill ha!
Det är det enda jag måste intala mig för att orka bryta det här.
Det blir inga mer samtal i timmar.
Inga mer låtar.
Inga sms.
Det är färdigt.
Och jag är inte okey, inte idag....
