No more...
Jag är så trött på att försöka hjälpa andra människor utan att jag egentligen behöver.
För man får tamejfaan inte ett skit tillbaka.
Jag gör småsaker som inte spelar mig så stor roll men nån gång vore det kul att iaf bli bemött med lite respekt tillbaka.
Men det är ändå skönt att bli påmind om vilka som är värda att lägga energi på.
Även om jag förmodligen är den mest krångliga och svåra personen att ta hand om så är det precis det jag önskat allra mest just nu.
Att nån bara kom och tog hand om mig och Nickie.
Nån som man slapp va lok åt och som satte oss först oavsett!
Nån som jag bara kunde få komma hem till och få känna mig speciell.
Alla dagar i veckan.
Nån som vet vad den vill och visar det!
Nån som vill leva med mig och vara allt.
Nån som kan få mig att glömma det här jävla året!
Trodde faktiskt vi skulle hitta tillbaka till det vi hade för 5 år sen men jag tvivlar mer och mer.
Det finns inget och jag tror inte vi kommer hitta det heller för det finns inget intresse.
Så släpp det!
Kom till insikt att ditt liv inte slutar bara för det.
Även ifall det känns så.
Kommer det bara va jag och Nickie resten av livet?
Jag känner mig inte färdig nu.
Ändå känns det som att jag har haft min bästa tid.
Det blir inte bättre än så.
Känner mig gammal och att allt är försent typ.
Vet att det inte är så men försök säg det till mitt huvud....
Trött på tidsfördriv som inte leder nånstans.
Trött på att hjärtat och hjärnan inte vill samarbeta.
Och när allt är som jävligast kommer jag på mig själv att sitta och läsa gamla sms.
Och le som en idiot.
Ja det är precis vad jag är.
En idiot som trodde jag va hon....
