Måndag...
Gick tillbaka i bloggen och läste hur det egentligen va i våras...
Man glömmer ju väldigt lätt märker jag.
Mycket strul med K och N som nu känns sjukt långt borta!
Hade sån ångest varje gång jag skulle lämna...
Det känns iaf lite lättare nu även ifall jag saknar henne hela tiden hon är borta.
Men förövrigt så är det ungefär detsamma...
Jag lova att jag inte skulle bli nån tjatig brudjävel så jag tänker inte ens försöka förklara för han hur jag känner.
Han vet ju så vad tjänar det till att hålla på att tjata.
Jag kommer inte få dom svaren jag vill ändå.
Men det är svårt.
Hela han visar en sak men säger nått annat och jag undrar varför.
Jag får fortsätta låtsas som allt är bra och att jag är okey med att det inte blir mer än såhär.
Fast det är långt ifrån sanningen.
