Trots allt bra....
Trots allt bra som händer just nu så är det nästan bara det dåliga som jag tänker på.
Eller iaf så fort jag blir ensam som jag är för det mesta.
Jag undrar hur Nickie har det, vart hon sover, vad hon äter, om hon är glad eller ledsen.
Jag vet ju ingenting och det är skit jobbigt rent ut sagt.
Jag räknar dagarna tills hon är hemma igen.
Vill bara ha henne nära.
Den här helgen har varit så himla bra och jag behöver varenda liten droppe positiv energi jag kan få!
D gör ett sjukt bra jobb på den biten och vi trivs så i varandras sällskap.
Jag har berätta allt för han och det är konstigt hur han som inte borde förstå egentligen ändå gör det och finns där hela tiden.
Han lyssnar, alltså på riktigt och säger vad han tycker och tänker.
Det går att prata med han, diskutera, vrida och vända, be om råd och han stöttar allt han kan.
Märkligt hur lika man kan va trots så att vi är på helt olika ställen i livet.
Försökte ytterligare en gång idag att nå fram men utan resultat...
Men jag vill inte ge upp för det.
Vi måste få detta att funka för detta är ohållbart.
Vi får väll gå den tråkiga vägen trots att jag hade hoppas att vi va bättre än så.
Eller vi ÄR bättre än så.
Jag vet vad vi är för efter 5 är så vet man det.
Ingen kommer någonsin kunna ändra eller få mig och tro nått annat.
