Söndag....
Långt i från min favoritdag.
Men det har varit en rätt skön söndag ändå.
Fått igång hojen, tagit första turen, haft Anna och Matte här på kaffe.
Inte varit speciellt bakis heller.
Skönt!
Saknar Nickie som en tok!
Spyr på denna stämning och hatar att jag inte kan göra ett skit åt det.
Vet att jag måste ge det tid men jag och tålamod är ingen bra kombination.
Vill kunna ringa och prata, planera, diskutera.
Till och med kunna skratta ihop som förr.
Känns inge kul att inte veta om det någonsin kommer bli så.
Eller hur framtiden kommer bli överhuvudtaget...
Det va det bästa jag har haft och ingen kommer någonsin kunna ta den platsen.
Att känna så mycket för en annan person är nått unikt.
Att sen inte ta hand om det är idioti.
Men det va inte bara jag!
Att få spydiga kommentar eller antydningar om att man inte ska ge upp så lätt eller varför vi inte tog till hjälp är det sista jag behöver.
Tror folk att jag är iskall hjärtlös som inte bryr mig alls?
Detta grämer mig varje dag, att det blev som det blev.
Vi som va så rätt och så tog det slut?
Jag blev av med lika mycket när det tog slut!
Vems än beslutet va så blir båda lika drabbade.
Mitt liv blev oxå helt uppochner.
Söndagar är ju ändå himla fantastiska....
