Inte utan dig!
Vet inte hur jag ska förklara känslan jag har inombords just nu.
Min älskade lilla unge märker så väl att saker och ting inte är som dom ska.
Och det gör ont i hela mig när jag hör hennes gråt och rop.
Har nog aldrig känt mig så totalt värdelös.
Jag har ju förstört hennes vardag.
Hur ska hon kunna förstå varför?
Ingenting är ju värt något om inte jag har henne.
Men att se henne såhär är det jobbigaste jag har varit med om.
Trodde helt ärligt att det skulle gå bättre.
Att sen veta att det bara är hos mig som hon mår såhär gör saker inte lättare.
Hur ska jag få allt att fungera när jag inte ens kan få henne att känna sig trygg?
Älskade lilla du!
Du är allt för mig!
