Nu har livet tagit en vändning utan dess like.
Vi har bestämt att gå skilda vägar och det va verkligen inte min tanke för ett år sen när vi flytta hit.
Men i bland blir det inte som man tänkt sig och jag tänker inte dra allt här.
Dom inte min närhet vet hur läget ligger till och jag kommer bo kvar i huset.
Hur vi löser allt runt omkring är långt i från klart.
Det är en rätt tråkig situation just nu med irritation och frustration...
Men jag känner att detta är enda sättet tyvärr.
Jag får ta på mig största ansvaret till att luftslottet sprängdes.
Jävligt tråkigt att det inte blev som vi hade tänkt oss men vad som än händer så har det varit dom bästa 5 åren i mitt liv och vi har den underbaraste unge man kan tänka sig.
Hon är värd det bästa och behöver en mamma som mår bra.
"Lilla baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet, men snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen hos dig och
säga förlåt för de blev som det blir
För jag kommer som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg
till nästa så fort som jag anar något ansvar
För jag fattar mycket, mycket väl att
hjärtat vid min lösa själ och blodet i mina ådror
kommer från min pappa,
men tänker starta min familj så fort det går dåligt
Det sociala arvet får rätt igen
och det går utöver min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen"
