Av och på!
Detta river isär mig.
Ena stunden av och nästa på.
Ja jag vet att det inte finns några förväntningar eller krav men hur fan ska man inte kunna känna nått och låtsas som ingenting när det blir såhär gång på gång?
Jag vet ju hur det kommer sluta och jag försöker verkligen inte tänka på det utan va i nuet.
Har haft så sjukt mycket hjärnspöken sen i fredagskväll och jag känner igen känslan även ifall jag inte tror att han skulle göra så, så är det svårt att bara blunda för magkänslan.
Jag har ju egentligen ingen aning.
Hur nära vi än har kommit varandra dom senaste veckorna så är det ju nått som inte är som det ska när det blir såhär?
Tystnaden säger ju en del.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska va.
Jag vill ju ge mer men det känns som det inte är nån idé....
Vill bara ses och känna att allt blir som vanligt igen.
Sista dagen i morgon med nickie oxå och det känns heller inge bra.
Hatar att behöva lämna henne och veta att jag inte får hämta henne igen.
Om allt bara vore annorlunda :(
Annars har helgen varit riktigt bra!
Fått så mycket gjort och även hunnit med att tagit en efterlängtad hojtur.
Att bara få åka och få slippa tänka på allt skit va som balsam för själen idag.
Tyvärr så kommer ju verkligheten tillbaka så fort man får av sig hjälmen....
