Tänker nästan varenda dag att jag vill skriva men så kommer det nått i mellan.
Så händer det sånt som man inte önskar någon och då tar man sig tid.
Livet är verkligen för kort för att slarvas bort.
Har blivit påmind om det så många ggr redan men ändå så slösar man bort så mycket tid på skit.
Familjen framför allt.
Är så tacksam att jag har min familj.
Min mamma som alltid finns där och hjälper oss med allt mellan himmel och jord.
Min pappa som har lärt mig allt jag kan och som skulle offra allt för oss.

Anne-lie sa alltid: lev livet idag, imorgon kan det vara försent.
Att det ska vara så jävla svårt!