Ligger äntligen i sängen efter en minst sagt intensiv dag!
Som tur är så slutade den på allra bästa vis.
Dop för fina Neo och jag hade ju fått äran att vara gudmor!
Kan nog lugnt påstå att Lena va min första vän.
Även i fall hon va 3 år äldre så fick jag alltid hänga med henne.
Iaf på fritiden.
I skolan va det inte lika tufft att hänga med nån i 1-2an när man själv gick i 5-6an :)
Vi va till och med brevkompisar trots att vi bara bodde 10 meter från varandra.
Det pågick ändå tills hon började 7an för då va hon tvungen att avsluta det för där gick gränsen för hur ocool man kan va.
Who could blame her :P
Nu är iaf hennes son döpt och allt blev jätte lyckat!




Ned räkningen har börjat tills vi drar till London jag och syster.
Ska vi skönt att få komma i väg och bara va och samla kraft.
Har varit mycket med jobb och allt tråkigt nu ett tag.
Svårt att få en vardag som inte bara blir tjat och gnat och tråkig.
Jag älskar mitt jobb och har ett jättebra schema men det blir mycket tid borta.
Hinner inte träna, hinner inte greja hemma, hinner inte träffa vänner, hinner nästan ingenting tycker jag.
På en normal vecka är jag hemma ungefär 20 timmar från måndag till torsdag.
Av dessa timmar sover man ju en del oxå så det blir inte mycket tid för annat under veckorna.
Men det är väll såhär det ska vara.
Känner att jag vill jobba såhär mycket oxå så kan kan ge Nickie så mycket jag kan och vi får leva det liv vi vill utan att behöva vrida och vända på varandra krona.
Ja det är ju svårt för hur man än gör så har man röva bakåt.