Vilken grej!
Är fortfarande i nått slags rus efter förlossningen för att det va verkligen det häftigaste jag har varit med om.
Att vi sen fick den finaste dotter man kan tänka sej är nästan ofattbart!!
Å Kenta!
Vilken pappa!
Vad skulle vi göra utan honom.
Vi har fullt upp här hemma att lära känna varandra nu.
Men allt funkar faktiskt jättebra än så länge.
Man kan ju inte säga så mycket efter 4 dagar.
Amningen går bra, visst det gör skit ont men det ska det väll göra i början.
Men kvällarna....
Herregud va mycket känslor!
Även i fall man blir förvarnad så tror man inte att det ska komma så mycket på en och samma gång men jo då!
Tårarna sprutar som aldrig förr och jag har ingen aning om varför.
Men jag låter dom göra det så går det nog över snart.
Tycker lite synd om våran andra bäbis som känner sej jätte utanför nu.
Han va skitsur direkt vi kom hem med Nickie.
Han har ju varit ensam kung i huset och nu är det nån ny som tar all uppmärksamhet.
Ja det blir väll oxå bättre med tiden men just nu är det skit jobbigt när man redan är överkänslig.
I morgon ska vi till BVC och väga lilla skruttan.
2890 g vägde hon igår när vi va på efterkontroll.
Tittade på korten från förlossningen förut på datorn och blev lite euforisk.
Vi hade sån tur att en av barnläkarna tog kort åt oss.
Guldvärt!!
