Söndags ångest.
Det är ju en gåta hur det kommer sej att jag får en släng av söndags ångest i stort sett varje söndag.
Jag behöver inte upp till jobbet, jag har inte varit full och dum och Kenta ska inte åka.
Ändå ligger jag och vrider och vänder på mej och tänker och tänker....
Det känns ju jävligt onödigt.
I morgon är det v 37+0.
Så nu räknas bäbisen som "färdig" sa barnmorskan i fredags.
Men jag tror det dröjer minst 3 veckor till.
Säkert 4 oxå.
Undrar om jag kommer bli så mycket större än nu?
Undrar om min navel kommer sprängas snart?
Kommer mina fötter svullna som fan sista veckorna?
Ja det är lite frågor som snurrar.
Kanske inte är så konstigt med lite söndags ångest ändå....
