02.34 pip.
Det vore asbra om min kropp jämt kunde sluta förbereda sej en liten stund och gå tillbaka till det gamla vanliga att nu ska man sova!
Jag sov inte onormalt länge idag och har hållit igång hela eftermiddan/kvällen så jag borde va trött.
Men så fort vi la oss så kände jag att detta går aldrig.
Låg och vred mej en stund men när Kenta hade legat typ på mej 2 ggr samt dragit några rejäla timmerstockar så gav jag upp.
Ligger nu på soffan och har försökt somna här oxå men det gååååååår inte.
Jag sover som bäst mellan 8-12 typ.
Jaja, idag har jag iaf tagit ett ryck med stolen jag köpte i fredags.
Ska ha den i hallen så man kan sitta och ta på sej skorna.
Borde ha kommit på den idén för ca 4 månader sen men bättre sent än aldrig.
Kanske jag kan sitta och dra på och av stövlarna sista veckan som gravid iaf :)
Sen har vi pyssla lite med sängen som bilden i förra inlägget visar.
Det är mindre än 1 år sen allt kändes hopplöst.
Men nu i efterhand så va det värt all väntan.
Kunde inte ha kommit vid en bättre tidpunkt.
Vi har det bättre än någonsin på alla plan.
Vi kommer kunna ge våran unge allt + lite till.
Oavsett om det blir en N eller J så är du så efterlängtad.
Mer än dom flesta!
Satt och läste gamla blogginlägg för några dagar sen.
Nu har jag varit gravid i snart 9 månader och ta mej tusan, jag har samma åsikter i dag som då.
Mitt perspektiv har inte ändrats ett dugg.
Världen sluta inte snurra för att jag blev på tjocken heller.
Samma person och samma åsikter.
Fast som inte grinar så ofta längre.
För mej är det konstigt hur folk förändras så förbannat så fort dom blir gravida eller får barn.
Ja ja ja nu har inte jag några barn så jag ska inte yttra mej.
Livet förändras, det kan jag ta.
För det är klart som fan det gör det men föds inte barnen in i våra liv och inte tvärtom?
Om man förändras som person helt och hållet så kan man ju inte ha varit sej själv från början?
Ja det är ett mysterium som kan ältas i döddagar!
Nu ska jag ge sängen 1 chans till.
Take it or leave it! :P
