1 gång kvar.
Nu har jag alltså kört in Kenta till maxi där han möter upp dom andra för näst sista gången.
Om 1 vecka har vi semester och efter den gör han sista veckan i Norge.
1 enda gång till behöver jag ha ångest en hel dag, gråta en hel kväll (ibland även måndag och tisdagskväll) och behöva lägga mej ensam en söndag.
Ändå spruta tårarna hela vägen in till maxi och hela vägen hem och förmodligen resten av kvällen.
Som sagt, har nog inte fatta vad detta innebär än.
Vi kommer kunna äta middag tillsammans varje kväll.
Vi kommer kunna åka och handla mitt i veckan.
Vi kommer kunna städa vilken jävla dag som helst och vi kan hjälpas åt.
Han kommer kunna fixa saker direkt problemen uppstår.
Nej det är för bra för att va sant.
