Ärligt!
Kategori: Allmänt
Hatar att må så här!
Trött och grinig är vara förnamnet.
Jävla PMS kärring rent ut sagt.
Kenta fick sej en avhyvling direkt i morse.
Tycker synd om han som behöver stå ut med stan största grinkärring.
Men det är så jävla mycket redan utan PMS.
Han är borta, jag känner att jag får sköta allt här hemma och ha koll på att saker och ting blir gjorda.
I vanliga fall är det inget problem men vissa dagar blir det bara för mycket.
Det står mej upp i halsen och jag vill bara skita i allt och dra i väg på jobb jag med.
Va fan är det för liv att somna själv, vakna själv, äta själv och göra allt själv.
Känns som jag inte har nått val utan bara får gilla läget.
För hur ska jag kunna gå när man älskar nån mer än själva livet.
Men hur gillar man läget när man inte vill ha ett sånt liv?
Det går bara runt runt och ingenting händer.
Åren bara går känna det som.
Varje vecka missar vi 4 dygn tillsammans.
Det är ca 16 dygn i månaden och ungefär 180 dagar om året.
Så i praktiken har vi bara varit tillsammans i lite mer än 1 år.
Har man träffat den rätta är det meningen att man ska vara med den.
Sen denna eviga längtan driver mej till vansinne.
Man bara går och väntar och väntar.
Utan Kenta kan jag inte ens ha roligt på vägen.
Hade han varit hemma hade man inte tänkt hälften så mycket.
Nej nu skiter jag i den här dagen och försöker ladda om tills vårruset i morgon!!
