Caroline Strid

Spelar ingen roll hur mycket jag vet att Kenta aldrig skulle behandla mej illa så behövs det inte mycket för att jag ska börja tvivla och känna mej jätteosäker.
Jag tänker det värsta tänkbara scenariet och blir illamående tillochmed.
Vill lita på honom men min hjärna vill nått annat.
Rädsla blandat med oro.
Så när man får en kommentar om att det inte verkar som han saknar mej när han är ute drar min hjärna igång och i tanken hade jag redan förberett mej på det värsta.
Hatar att känna denna osäkerheten när jag egentligen vet sanningen.
Vill inte ligga här själv och vill inte va den jobbiga tjejen som ringer och tjatar när han är med sina kompisar.
Fan varför ska folk skriva saker bara för att jävlas.
Dom vet väll inte hur jag kommer ta det?
Fy fan vilken skit dag detta blev.
Och i morgon är det söndag och vi båda ska åka och jobba igen.
Helgen bara försvann igen.
I morgon kommer han ligga bakis och jag kommer vilja göra nått.
Kommer antagligen sluta med att vi blir ovänner då med....
Är väll en sån helg bara.
Ibland spelar det ingen roll hur mycket man kämpar.
Man känner när det är lönlöst.