Åren bara går...
För 12 år sen hände det som jag fortfarande tycker det va det mest orättvisa som har hänt i mitt liv. Inget kan mäta sej med det. Min bästa vän försvann från oss. Hon va som ingen annan. Har fortfarande inte träffa en tjej som henne. Tänkte på henne bara för några dagar sen och önskar hon va här för det va henne jag ringde och berätta allt för först. Ja ingenting blev detsamma och hur hemskt det än är så är det just den händelsen som fick mej att lämna Kristinehamn och den skiten och flytta tillbaka till Väse och alla minnen med Anne-lie. Just idag ska jag nog ta fram alla brev och samla lite styrka. Är glad att jag har min bästa vän bredvid mig just nu. Han är verkligen det enda jag behöver!!
