Sitter och väntar på att Bosse ska komma hem igen så jag kan gå och lägga mej!
Har jobbat hela natten och varit vaken hela dagen så jag börjar bli lite trött nu när man har varit vaken typ 30 timmar....
Har varit och tillbringat några timmar i stan i dag.
Både jobbigt och skönt att va själv.
Vet att jag inte orkar med någon annan i dag iaf så det är lika bra att vara själv fast det är jobbigt.

Det bara snurrar i min skalle och jag funderar på när jag blev så här.
Va det han den onödiga som gjorde mej såhär eller har jag varit så innan.
Jag vet att jag alltid har haft en mur runt mej för att skydda mej från att bli sårad men det monstret som kommer fram inom mej när jag har blivit sårad tror jag växte fram för ca 2 år sen.
Efter att ha blivit så lurad och sårad så blev jag fullständigt känslokall och bara stängde av.
I stundens hetta så är jag helt blockerad och allt blir svart och det finns nog ingen som kan nå fram till mej men så fort allt har lugna ner sej så får jag panik för vad fan jag har gjort.
Sån sjuk ångest för vad jag har sagt och gjort.
Jag kan inte förstå vart all ilska kommer i från.
Den ska inte va där nu när jag äntligen har det bra.
Jag vill inte va den personen.
Han är ju den enda som betyder nått och jag vill inte vara utan honom.
Hur ska jag få någon annan att förstå när jag inte ens förstår själv.
Men att få höra att man är precis som någon man har kämpat i mot hela sitt liv för att inte bli som river min mur...
Jag har lovat mej själv att jag kommer aldrig bli som han.
Min barn kommer aldrig få ha det som jag hade.
Det är min enda svaga punkt och grattis, du träffa mitt i prick och rev allt jag har försökt byggt upp dom senaste månaderna sen jag bröt.
Det går inte en dag utan att jag tänker på allt och hade jag inte haft K så hade detta aldrig gått.





Tack min vän för att du alltid finns och alltid förstår!!!