Allt är så enkelt när jag sitter och pratar med U.
Hon ger mej svar på mina frågor och vi kommer fram till bra lösningar.
Hon tycker inte det är konstigt eller sjukt att jag känner som jag gör.
Men gud va svårt det blir så fort jag blir ensam.
Egentligen borde jag skriva ner allt vi säger så jag kan läsa det om och om igen.
Men vet iaf vart jag ska börja nu :)

I morgon bär det iaf av till Gbg.
Ska bli riktigt kul att komma bort och göra nått annat.
Ringde till pappa så han kör mej till kristinehamn i morgon.
Får väll se hur det går.
Har bara träffat han 1 gång det senaste halvåret så det känns lite skumt.
Önskar Kentis va hemma så jag hade kunnat fått lite styrka.

Det prata vi oxå om i dag att han va min stora trygghet.
Vart känslan som jag har på söndagar kommer i från är inte riktigt solklart...
Ja det finns mycket att gräva i om man vill.
Det låter så deprimerande men det är precis tvärtom.
Jag kände mej så glad när jag åkte från CSK så jag va tvungen att ringa Kenta och bara säga att jag älska han.
Bästa jag har gjort att ta tag i detta :)

Tid är den bästa medicinen.....