....dom bästa 4 månaderna i mitt liv.
Ja nu har det gått 4 månader sen han fråga mej där i fyllan och villan om jag ville bli tillsammans med han.
Tro fan att jag ville det, så som jag hade fått kämpa för att få träffa han!

Glömmer aldrig den där måndagen när jag satt i lastbilen vid gränsen, trött som ett as efter helgen när det plingar till i telefon.
Vid den tidpunkten så va jag skapligt trött på telefonsamtal och sms men detta gjorde mej genast på väldigt gott humör!
Det va från den töpp fräscha killen jag stötte järnet på den helgen!
Nämen, skickar han?? tänkte jag....
Trodde jag aldrig faktiskt.

Nu i efterhand så tror jag det va det där smset som fick mej att inse att det va dax att ändra hela mitt liv.
Jag slog mej fri och tog mej ur!
Jag såg en utväg genom denna fantastiska människa som senare visade sej vara mycket bättre än vad jag nånsin kunnat drömma om.

Jag visste att dom följande veckorna skulle bli jobbiga men att det skulle gå ut över så många i min närhet trodde jag aldrig.
Jag höll på att förlora det fina jag nyss hade hittat.
Men jag kunde inte släppa han och fortsatte kämpa för att få han och till slut så fick jag chansen och jag tog den!
Å gud, VAD JAG TOG DEN!!

Nu är livet bra, ja otroligt bra faktiskt!

Tack för den Kenta!