I bland blir jag tokig på min hjärna...
I bland gör jag till o med saker som jag vet att jag mår dåligt av.
Sen blir jag osäker och funderar på om detta verkligen är så bra som han lovar mej.
Vad är det som gör det så bra och till nått han inte känt förut.
Så säger man säkert jämt.
Men så tänker jag på hur jag känner...
För mig är detta allt och jag har aldrig mått så här bra.
Så då borde det ju kunna vara lika för han men....
Skulle jag?
Har jag verkligen det han vill ha?
Jag känner att jag inte har nått att komma med...
Jag har aldrig tyckt att vi spelar i samma liga....
Nån fick mej att känna att jag inte är värd bättre och det är väll därför jag funderar så mycket.
Är det därför jag gör idiotsaker?
Som sagt, ibland hatar jag min hjärna.
Skulle vilja ha en ny som inte kom ihåg vad som hände före 26 oktober 2009.
Jag tog ut seger i förskott och trodde jag va klar med allt gammalt...
Nu har jag fått sett vad det orsaka.
En besvikelse på mej.
Tro mej, det har hänt mej många gånger men det rinner av mej som vatten på en gås oftast för jag är lite för stolt för att svälja min stolthet och erkänna att jag har fel eller ha gjort fel.
Men denna gången gick det rakt in i hjärtat och gjorde såå ont.
Hur kunde jag göra så?
Men nu fick jag mej en kalldusch och nu är jag färdig.