Fick ett samtal i morse som oxå kunde ha kvitta.
Nu va det Mattis som inte är med oss längre...
Detta är så himla orättvist och onödigt.
Jag tycker så jävla synd om Anders.
Det är väl aldrig roligt för någon att förlora ett barn men i bland känns det som att det är värre för vissa!
Mattis har ju funnits runt en sen man va liten lixom.
Det är ju den lila skit ungen med flinet lixom.
Att allt kan försvinna så fort.
Känns som det har varit lite mycket nu ett tag med allt....
Jag skulle vilja åka till väse och träffa alla utan att behöva göra det vid kyrkan...
I bland längtar jag tillbaka hit som fan...
Saknar min syster och mamma och pappa....

Vet inte ens vad jag ska säga...
Det är bara tomt....

Mattis.... Du fattas oss.....