Så gick det ett år igen.
Nu har jag varit 30+are i ett år.
Helt klart det konstigaste året i mitt liv.
Jag har nog aldrig varit såhär vilsen och jag hoppas nästa år bli betydligt lättare.
Jag måste förändra nått iaf för just nu sitter jag lite fast i nått slags hjul.
Jag går runt och hoppas på nått som aldrig kommer ske.
Sluta se bakåt på det som aldrig blev och börja se framåt och planera mitt och Nickies liv.
Vi klarar oss ju bra själva, hon och jag.
Nått vi inte behöver är nån som ger oss hopp och sen sviker.
Vi behöver nån som vet vad han vill och sätter oss först.
Nån som har den självinsikten att allt han gör påverkar mig.
I helgen ska jag på adr kurs både lördag och söndag 😩
Känns tråkigt eftersom det blir så lite tid med Nickie.
På fredag blir det tårtkalas för nära och kära hemma hos mig.
Första året utan kentas familj så i år blir vi inte så många.
Nej nu är det kvällen för mig och i morgon är det äntligen torsdag och jag ska hämta nickie!
